LÄS
önskar ibland att jag bara kunde berätta allt precis som jag det var till vem som helst när som helst. skriva det överallt. eller skrika det högt.
livet är så orättvist att jag får ont i magen och ibland ger det mig ångestattacker. jag blir frusrerad, ledsen och arg samtidigt och vet inte vart jag ska ta vägen. vill skrika gång på gång och önska att alla bara kunde förstå. bara sitta tyst och lyssna och ge mig den där blicken så jag förstår att personen lyssnar och tar in det jag säger. utan att ge mig massa frågor och kommentarer tillbaka.
livet är så orättvist att jag får ont i magen och ibland ger det mig ångestattacker. jag blir frusrerad, ledsen och arg samtidigt och vet inte vart jag ska ta vägen. vill skrika gång på gång och önska att alla bara kunde förstå. bara sitta tyst och lyssna och ge mig den där blicken så jag förstår att personen lyssnar och tar in det jag säger. utan att ge mig massa frågor och kommentarer tillbaka.
skitgrejer har nu fått mig att komma till tankarna; vad vill jag göra när jag blir stor? vart vill jag bo?
också skit töntiga grejer som; vilken hund vill jag ha? när ska jag skaffa mitt första barn? hur många barn vill jag egentligen ha?
ibland blir inte allt som man tänkt sig i livet. livet kan på bara en sekund ändra riktning.
jag levde i mina bästa dagar, kär och galen, hade mina fina vänner runt mig och min familj fanns där. jag hade ett heltidsjobb som jag ändå trivs med och en fritid då jag kunde göra precis vad jag ville.
vipps sa det, det gick en halv, helt vanlig dag och nu alla dessa frågor, tankar och frågetecken i huvudet. samt alla kommentarer och frågor utan svar.
jag hoppas snart kunna få svar på allt. vilket jag vet att jag inte kommer få. men det är en önskan.
jag är lycklig så jag spricker att jag har min pojkvän, att vi har varandra just nu. allt kommer lösa sig. en dag. någon gång. i framtiden.
också skit töntiga grejer som; vilken hund vill jag ha? när ska jag skaffa mitt första barn? hur många barn vill jag egentligen ha?
ibland blir inte allt som man tänkt sig i livet. livet kan på bara en sekund ändra riktning.
jag levde i mina bästa dagar, kär och galen, hade mina fina vänner runt mig och min familj fanns där. jag hade ett heltidsjobb som jag ändå trivs med och en fritid då jag kunde göra precis vad jag ville.
vipps sa det, det gick en halv, helt vanlig dag och nu alla dessa frågor, tankar och frågetecken i huvudet. samt alla kommentarer och frågor utan svar.
jag hoppas snart kunna få svar på allt. vilket jag vet att jag inte kommer få. men det är en önskan.
jag är lycklig så jag spricker att jag har min pojkvän, att vi har varandra just nu. allt kommer lösa sig. en dag. någon gång. i framtiden.
tack
